2017
Detta året har startat så märkligt och sorgligt. Jag minns inte ens när jag var härinne sist och pratade/skrev. Men vårt liv rullar på. Det jobbigaste har varit allas sorg som påverkar mig. Jag gråter ofta över livets orättvisor och känner så mycket för de i min närhet som lider så. Ändå klarar jag inte vara där för alla.... Igår var jag på begravning och den var det värsta jag upplevt i hela mitt liv.
Vi fanns där för varandra och det är styrkan i livet... familjen.
Ta hand om varandra, prata, lyssna och krama de du håller kära.
Kram
